Visar inlägg med etikett ♡. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ♡. Visa alla inlägg

onsdag 21 oktober 2015

Colour III

När Pappa ger mig rosor ♡ 13/10-15

Lite andra fina färger fick jag också. Ett litet blåöga t o m av en örfil som kom lite högt. Hoppsan!

Fast än så länge har Pappa inte lyckats ge mig en regnbågsfärgad rumpa. -.^

Caregiver

Den här lilla sagan skrev jag till Pappa.


There once was a kitten all alone in the rain.
Her wet wet fur just bursting with shame.
Her paws were oh so dirty,
and her tail dragging behind her in pain.

Then, in the night, she heard a new and scary sound
so the little kitten hid behind a small rock on the ground.
Peeking carefully she saw
A man, her Daddy!, just walking around.

Kitten fell in love and at once she just knew
Her Daddy she would follow and submit completely to
He did not see her, no not at all
Skipping about, changing colour to pink from blue

Kitten sneaked silent behind him the way he led
She hurried up the stairs and hid in Daddy's bed
Come morning light, Kitten was found
First surprised, he then kissed softly the top of her head

Kitten is home,
right where she belong
In Daddy's arms 
she's never alone 

fredag 2 oktober 2015

Cure

Jag har varit en riktigt dålig liten bloggerska ett tag. Skärpning Ninja *lyfter upp sig i kragen* Så!

Kanske blir det bättre ordning nu. Jag har hittat motivation, ny kraft. ^^ För något alldeles magiskt har hänt!

Jag har en Pappa ... ^^

måndag 22 juni 2015

Actually

Jag skriver som mest, när jag behöver det som mest. När jag är förtvivlad, förlorad, förbannad, förvirrad ... Men det ger ingen rättvis bild.

Jag tror att jag kommer att klara mig. Jag tror att jag kan gå vidare. Jag tror att jag kan våga hoppas igen. Låta mig falla igen.

Jag tror att jag kan börja sätta allt i perspektiv. Det var ju trots allt inte jordens undergång. Jag tror att jag kan se hela bilden, eller större delar av den. Jag förtjänar att bli älskad och åtrådd. Jag är värd någon som vill ha Mig. 

Jag tror att min riktiga Dd finns och längtar och letar lika mycket efter sin flicka som jag gör efter honom. Jag vågar tro. 

På sann kärlek. Inte perfekt och inte felfri. Men så innerlig från båda att det alltid finns ett sätt, en lösning, en bro. ^.^