onsdag 21 oktober 2015

DD/lg pride day

Idag, 21/10-15 är det den första DD/lg pride-
dagen någonsin. Hipp hipp ... ^^

Colour III

När Pappa ger mig rosor ♡ 13/10-15

Lite andra fina färger fick jag också. Ett litet blåöga t o m av en örfil som kom lite högt. Hoppsan!

Fast än så länge har Pappa inte lyckats ge mig en regnbågsfärgad rumpa. -.^

Caregiver

Den här lilla sagan skrev jag till Pappa.


There once was a kitten all alone in the rain.
Her wet wet fur just bursting with shame.
Her paws were oh so dirty,
and her tail dragging behind her in pain.

Then, in the night, she heard a new and scary sound
so the little kitten hid behind a small rock on the ground.
Peeking carefully she saw
A man, her Daddy!, just walking around.

Kitten fell in love and at once she just knew
Her Daddy she would follow and submit completely to
He did not see her, no not at all
Skipping about, changing colour to pink from blue

Kitten sneaked silent behind him the way he led
She hurried up the stairs and hid in Daddy's bed
Come morning light, Kitten was found
First surprised, he then kissed softly the top of her head

Kitten is home,
right where she belong
In Daddy's arms 
she's never alone 

onsdag 7 oktober 2015

Cuff me, please


Idag har jag köpt fina hand- och fotbojor så att min underbara Pappa inte måste ha med sig så många saker när han kommer till mig. Letade egentligen efter rosa men hittade inga som matchade tillsamans. Så det fick bli dessa vita. De är jättevackra! Jag har haft de på mig förut, men/så det tog emot lite att köpa dem. 

Fast dessa är nya. Och de är Mina. ^.^

tisdag 6 oktober 2015

Colour II

Och den finaste färgen jag fick av Pappa ♡

Colour

Min överläpp skiftar i lila och min rumpa stoltserar med nya fina märken i rött. Vänster sida med något som liknar ivriga klösmärken efter slag med min mysiga spikmatta och höger sida fick njuta mest av pappas bälte.

Han lyckades ge mig ett litet sugmärke på min hals också. Så fint så. -.^


fredag 2 oktober 2015

Cure

Jag har varit en riktigt dålig liten bloggerska ett tag. Skärpning Ninja *lyfter upp sig i kragen* Så!

Kanske blir det bättre ordning nu. Jag har hittat motivation, ny kraft. ^^ För något alldeles magiskt har hänt!

Jag har en Pappa ... ^^

onsdag 23 september 2015

Creative

Det här är egentligen ett nonsens-inlägg enbart till för att jag ska kunna länka bilder till Ds. But hey, if you like it - grab it ^^














Bow down

Jag fick mitt första fanmail idag -.^ Väldigt fint. Samtidigt som det bestämt konstaterade att jag var alldeles för dålig på att uppdatera lilla bloggen här.

Ja. Så är det ju.

Sommaren har varit minst sagt händelserik. Tyvärr har det inte bara varit roliga och spännande äventyr.

Men jag skuttare vidare och ser om jag hamnar i min pappas famn så småningom. Det är inte bråttom. Inte nu längre. Nästa gång ska det vara på riktigt.

Smått och gott. Sött och fint. Rosetter som är Litens
favorit och pappa/dotter-smycken ^.^

tisdag 22 september 2015

måndag 24 augusti 2015

Babygirl want!

It's not too early to start a list for Santa.
 P.s. I'm both naughty and nice.
I promise! =(-.^)= Meeow!

onsdag 15 juli 2015

BFF's

Introducing ...

From the top: Glittris, Pappis, Hoppis och Rockis



tisdag 14 juli 2015

Belong

I dream of belonging. Being His, completely, body, mind and soul. Feeling free within His embrace, finding strength in His grip around my neck. Surrender to His wishes, kneeling before Him. Knowing He will always be right there with me, how ever far away I've gone. Finding home, in Daddy's arms. Finding love where I belong.

But until then ... 





Tack Z. Jag läser dina ord och låtsas att de är mina, om och om igen. Tills de är mina. Du är en sådan fin vän! ♡

Beauty and the beast

Jag finner skönhet i det operfekta, det ofullständiga, det oväntade.

Skönhet i det andra förkastar, inte förstår. I det omanipulerade, äkta.

En bukett med vilda blommor och växter, komplett med en liten insekt eller två, framför växthusens felfria exemplar.

Klumpig sanning framför korrekt skriven, utsuddad, omskriven kärleksförklaring. Oläslig handstil framför digitala tryck.

Den trasiga människan som gör sitt bästa. Flickan med fräknar och tandställning som skrattar och vägrar bry sig om de som stirrar. Vänskap som föddes ur missförstånd. Kärlek som är sann, som är oförstörbar trots brister och bråk.

Ett märke, blått eller rött, som markerar ägarskap, tillhörighet. Rödgråtna ögon och tårar som smeks och pussas bort.

Ett misslyckat försök framför att bara ge upp.

Jag finner skönhet i sanning och betydelsen av den lilla gärningen. I lyckan över ett litet meddelande skrivet i sand. Det som får evigt liv i hjärtat och själen. Inte det som står och samlar damm.

Jag finner skönhet i att ligga svettig, kladdig, rufsig och trött i en röra tillsammans med den där speciella någon. Att bara vara. Att utbyta andetag med varandra. Den rusiga lyckan av att ligga i den famn där jag hör hemma.

Sanning är skönhet men skönhet är inte alltid sanning.

lördag 11 juli 2015

Be naughty: play

(Min första lilla sexnovell. Reviderad. Ageplay. 18 +)

Smack!

Den lilla flickan kved i sin kudde. Ljudet var nästan värre än känslan.

Smack!

 - Hmhmmhm, grät hon mot kudden. Men pappa var inte klar med bestraffningen än på länge. Hon hade ju varit olydig idag, fast hon visste vad som skulle hända om pappa fick reda på det. Hon låg nu och skämdes, och ångrade sig. Den lilla flickan önskade att hon kunde be om ursäkt men visste att det var för sent. Pappa backar aldrig.

Smack!

Det hade ju varit så lockande att ta den där chokladkakan som låg kvarglömd i skafferiet. Som hon i alla fall trodde var glömd av pappan. Den hade ju legat där så länge, sedan helgen. Det var hela, hon räknade tyst på fingrarna när hon stod i det nedsläckta köket, barfota och i den enda sortens nattlinne pappa tillät - kort och tunt, det var ju hela en, två, tre dagar sedan. Hon log stort och i en modig rörelse plockade hon snabbt till sig sötsaken. Flickan kunde inte vänta utan öppnade den med ett ryck och tog en stor tugga. - Mmmm ...

 - Vad tror du att du håller på med? hördes pappas bestämda röst bakom flickan och i samma stund tändes taklampan. Den lilla frös i sitt tuggande när den stora med långsamma, utdraget och jobbigt långsamma, steg närmades sig bakom henne. Hon kände att hn stod alldeles bakom henne, hans andedräkt i hennes hår. Plötsligt tog han ett hårt tag om flickans nacke med sin starka hand och i en rörelse tvingade han sin lilla dotter att vända sig om mot honom. Han vinklade hennes huvud så att han kunde se sin olydiga dotter i ansiktet. Han suckade djupt när han tittade på den lilla flickan, naken så när som på ett litet, tunt nattlinne. Alldeles för litet och urtvättat. Men han älskade att se henne i det. Och så trosorna ... Han avskydde när hon täckte sig för honom.

- Gapa. Flickan ruskade på huvudet med blicken sänkt i golvet. - Jo mitt hjärta, gapa nu och visa pappa att du inte har varit en stygg flicka. Ännu mer ruskande på den lillas huvud, de två tofsarna flög från ena sidan till den andra om och om igen och hennes små knän började att skaka. Precis som hon visste att han skulle, tog pappa ett tag med vänster hand om hennes käke och lyckades öppna hennes mun. Halvt tuggad och smält choklad föll ned på golvet. Innan hon han blinka hade pappans starka arm tvingat ned henne på golvet med ansiktet bara några centimeter från flickans förlorade godisskatt. - Och vad är det där? Den unga dottern svarade inte och pappan väntade inte länge innan han lyfte upp henne, släppte taget om hennes nu ömma nacke och beordrade hennes till sitt rum. - Ta av dig trosorna och lägg dig på mage på din säng. Så ligger du blickstilla tills pappa kommer!  På darrande ben skyndade hon upp och vågade inget annat än att lyda pappas ord.

Han stod länge bakom sin unga flicka och tittade, hur hon försökte ligga stilla trots att den lilla kroppen skakade av gråten hon grät i sin kudde. Han tittade på sin dotters vackra babyrumpa, så len och vacker. Han drog in ett långt andetag av välbehag och skred till verket.

Smack!

...

Smack, smack, smack!

Pappan var nöjd nu när flickans lilla rumpa lyste av rött och lila. Så han lade sig bredvid den lilla och drog in henne i sin famn, han kramade henne mjukt och kysste hela hennes ansikte, speciellt noga över hennes rödgråtna ögon. - Såja, min lilla docka. Vad duktig du var! Han tittade på henne med ett stort leende som hon efter en liten stund besvarade. Han höll henne i sin famn och pratade så där mjukt och fint med henne.

- Lägg dig på rygg nu prinsessan. Dottern lydde utan tvekan. Hon behövde  inte bli tillsagd att sära på benen, hon visste mycket väl vad pappa skulle göra med henne nu. Belöning, tänkte hon och sken upp.

När han trängde in i sin flicka svällde hans pappahjärta över av stolthet när han kände hur duktig hans lilla dotter blivit på att ta hans stora kuk.  - Pappas lilla fina knulldocka ... viskade han i hennes öra. Han slöt sina ögon och njöt av känslan, att ta det som var hans. - Pappa ska komma i dig prinsessan. Visst vill du det? Hon nickade i hans bröstkorg. Hon gnydde och visste att hon skulle komma snart hon med.

De kysstes länge och flickan fick vila sitt huvud på pappas arm. Han tittade på henne där hon låg med slutna ögon och rosiga kinder, tänkte på hur fin hans lilla flicka var. Hur underbart det kändes att få vara med henne. Och hur duktigt hon hade gått in i hans fälla.

Being baby

Fick äntligen möjlighet att prova lite nya kläder idag! Det var bara en kort stund som jag var ensam och fri, så det fick gå fort ^.^



fredag 10 juli 2015

Buying cute things

Åh vad jag älskar kawaii.se!! Skulle vilja köpa nästan aaaallt ^.^ Men det blev bara en liiiten Liten-shopping idag.

Sooo cute!! 

Harry Potter-geeken i mig kunde inte låta bli ... 

torsdag 9 juli 2015

Babygirl problems

När gosedjuren stökar till och väääägrar plocka upp.

Att inte får dricka sin mjölk ur nappflaskan. För att alla stirrar då.

Känna att du behöver ligga med huvudet i knät på Dd/Md, suga på tummen/nappen medan Dd/Md stryker ditt hår. När du jobbar.

Inte kunna ha fina prinsesstiaran på sig heeeeela tiden.

När gosisarna måste bada i tvättmaskinen för att de kladdat med maten.

Duuumma kritor som går söööönder! ><

Göra illa sig och inte hitta Hello Kitty-plåster.

När man inte får köpa alla gosedjur i affären, fast de viiiiill det!

Att sova utan sin Dd/Md och behöva höra saga.

När någon säger "klä upp dig för middag" och det inte betyder "ta på dig prinsessklänning".

Att se alla söta, fina, rosa, lila, fluffiga saker/kläder/whatever i affären och behöva bita sig i läppen för att inte utbrista "viiiiill haaaaaaa!!".

Se glittriga saker och inte köpa dem. Vad de än är.

Vara olydig när det inte finns någon som kan tillrättavisa.

Bli hotad med smisk. Och iiiiinte fååå det! O.o

Vilja leka med sin Dd/Md men den jobbar ... Och är jättetråååkig!!

Behöva be om lov för att komma, men Dd/Md soooooover.

När man gjort så mycket bus att man blir fastbunden. Naken.

När man bara måååste äta glass men Dd/Md inte förstår hur viktigt det är! (Det är alltid på liv och död! Sådeså :P)

...

tisdag 7 juli 2015

Broken




But not unfixable. Sometimes I think I just wasn't weak at all. I wanted too much but not nearly enough. I could have cried and died in your arms. Love is my bad reflection. The sad song everyone is singing. Trust is an act, a pretend game I play. I'm open, but I am not ... I fucked up believing. Fucking deceiving. If I am not Love at least I can fall. Get up, and walk on. A promise, a whisper that fades in the air. Nothing is real if it's done in the dark. I'm a mess but not yours. I am broken but yet, I am not.




lördag 4 juli 2015

Bad little



Suck!! Så tråkigt det är att vara en olydig liten flicka utan en pappa ... 

torsdag 2 juli 2015

Blessed

Min lilla värld går upp och ned i en väldig fart just nu. Som den mest läskiga och vilda berg- och dalbana. Men jag är lyckligt välsignad med underbara och fina vänner i den här världen. Vänner som dämpar fallet och plåstrar om. Jag önskar att jag någon gång kan återgälda dem för allt.

Det som gör mig extra glad idag är att jag äntligen nått till ett avslut på min första Dd/lg-relation. Jag har insett att vi inte är för varandra det som vi respektive söker. Men att han finns här för mig, fortfarande. Jag är glad att jag har fått lära känna honom. Och jag är glad att han har hjälpt mig att förstå. Det känns som om en stor tyngd lyfts av mitt bröst och jag andas lättare, friare, nu. Det är över. Jag släpper taget. 

Idag återhämtar jag mig. Idag skämmer jag bort mig själv och min Lilla. Jag har köpt tröstsaker. Till mig. Till Liten. ^.^ 


Ha en det fint. Kram / Ninja 

Back to zero

Liten dum flicka gjorde det igen. Lät sig falla. Inte som förra gången. Det kommer aldrig att bli som med Honom. Men som en början till något. Han var fin. Han var snäll. Han var intressant och han fick mig att skratta. Att vara glad. Att plocka fram min Lilla. Han talade till henne, han lyckades locka fram henne från sitt gömställe. Det var ett misstag.

Han kom. Han lekte. Han åkte. Han är borta nu.

Jag känner mig så himla billig och äcklig. Varför lät jag honom göra sådant, som är vackert och rent, med mig? Som en riktig slampa. Som om det inte betydde något alls.

Varför trodde jag att det betydde något?

Att leva utan en pappa, att inte få tillhöra honom, vara Hans, vara den lilla flickan ... Det är för mig lika omöjligt som att leva utan syre. Just nu känns det som en förbannelse.

Jag vet inte längre. Jag litar inte på mitt omdöme. Jag kan inte hålla på och ge bort det mest ömtåliga jag har, gång på gång igen. Jag kan inte låta vem som helst få ta mig. Det skadar mig. Det betyder ju någonting för mig. Jag låter inte vem som helst röra vid mig. Fast nu känns det inte så.

Hur ska jag kunna veta att den som håller mig i sin famn, den som får klä av mig, använda mig ... Hur vet jag att den är På Riktigt? Jag vill känna mig hel igen. Jag vill ha min pappa ... Men han finns inte.

söndag 28 juni 2015

Blow jobs

Som liten Ninja tycker om:

☆ Blåsa på maskrosor
☆ Blåsa såpbubblor (och jaga bubblornaaaaa!)
☆ Blåsa ut sin drakeld
☆ Blåsa i kissekatternas päls (för att busa!)
...

Och just det!
☆ När Pappa tvingar in sin stora kuk i min lilla prinsessmun. Mums! ^.^


fredag 26 juni 2015

Baby talk

Pappa jag är så kåt, kooooom nuuuuu *vickar lilla rumpan / väntar på respons / vickar lite till* ... Pappa har du sett vilka söta trosor jag har på mig? *drar upp kjolen* ^^


Break

Jag tror att man kan se ett samband mellan mitt (väl)mående och hur ofta jag uppdaterar bloggen. Det var några dagar sedan nu, tolka det som du vill ... -.^

Känslan ... ^^

Ha en underbar fredag, I know I will ^^ 
 Kram, Ninja


tisdag 23 juni 2015

Baby

It's the end of an era. She's creeping, crawling, skipping and bouncing out of her hiding place. Wiiihooo! ^.^

Yes, please!

Accident

Or fate? 



måndag 22 juni 2015

Abort

Det finns ungefär lika många olika sorter Daddy Doms som det finns glassorter och om man är ny Little (som jag) kan man behöva smaka sig fram till sin favorit. Med 'smaka' menar jag såklart att utforska alternativen teoretiskt. Gör inte som jag gjorde, låt Ninja vara ditt varnande exempel, och kasta dig i armarna på den första Dd som faller dig i smaken.

Trots att det finns många olika smaker på Daddys så kan vi ändå dela upp dessa i två subgrupper: 1. Daddys som vill ta hand om Hela flickan, kroppsligt och själsligt. 2. Daddys som vill ta hand om flickan endast kroppsligt. 1 = förhållande eller motsvarande enligt överenskommelse 2 = lekkamrater.  Subgrupp 2 kan även benämnas som 'fake Daddys'. 

Om du är en riktig Little, så som jag, så vill du nog akta dig för 2:orna. De kommer att ge dig en underbar upplevelse men de kan inte tillfredsställa alla dina behov. Denna grupp är mer lämpade för Ageplay, det kan råda viss förvirring kring begreppen ibland. Lite snabbt: att vara Little är att Vara Liten. Att ageplaya är att Låtsas vara liten (eller stor).

Förutom att ställa frågor till din tilltänkta Daddy (vilket jag självklart gjorde) föreslår jag att du också rådfrågar andra Littles (något jag gjorde för sent!)

Fundera igenom vad du vill ha. Läs bloggar/tumblr's. Hitta en grupp med andra små (på DS gruppen 'Littles') och diskutera. Om han Inte passar vad du söker, abort the plan! Var också medveten om att fake Daddys kan säga och skriva precis vad du vill höra och läsa. Gå långsamt och försiktigt fram!

Läs exempelvis det här och här och här ooooch här 

Viktigast av allt, ta hand om dig själv och ge inte bort den mest värdefulla av alla gåvor (dig själv) till någon som inte förtjänar det!

Kram, Ninja

Actually

Jag skriver som mest, när jag behöver det som mest. När jag är förtvivlad, förlorad, förbannad, förvirrad ... Men det ger ingen rättvis bild.

Jag tror att jag kommer att klara mig. Jag tror att jag kan gå vidare. Jag tror att jag kan våga hoppas igen. Låta mig falla igen.

Jag tror att jag kan börja sätta allt i perspektiv. Det var ju trots allt inte jordens undergång. Jag tror att jag kan se hela bilden, eller större delar av den. Jag förtjänar att bli älskad och åtrådd. Jag är värd någon som vill ha Mig. 

Jag tror att min riktiga Dd finns och längtar och letar lika mycket efter sin flicka som jag gör efter honom. Jag vågar tro. 

På sann kärlek. Inte perfekt och inte felfri. Men så innerlig från båda att det alltid finns ett sätt, en lösning, en bro. ^.^

söndag 21 juni 2015

Apparently

... Tolkar vi saker, som exempelvis detta, helt olika. Ja jag grubblar, jag nöter och driver mig själv till vansinne.



Fuck!! Focus baby!! Handla, fixa, jobba. 

Alright

Frågar om han kan skicka mina saker till mig nästa vecka. Han svarar med en selfie. Varför?

Tidigare hade det betytt mycket för mig. Jag hade myst och spunnit som en kattunge "miiiin snyggingpappa!". Men nu?

Jag blir bara irriterad! Varför var det nödvändigt?

Han säger att han är min vän och jag uppskattar det. Men jag klarar inte av det. Jag vill ha mina saker. Så att vi inte har något ofärdigt mellan oss. Så att jag kan vända blad. Om än motvilligt. Inser att jag inte har någonting hos honom att hämta. Det gör ont. Men det är. Jag kan inte förändra något.

Men om jag kunde gå tillbaka i tiden. Om jag inte skulle ha reagerat på hur han i förbifarten nämnde att han inte ville ha ett förhållande alls, med någon ... Om han aldrig hade sagt det. Om inte ... Skulle jag sitta här och tro att jag var lycklig? Fortfarande invaggad i falsk tro att han faktiskt var kär i mig och inte den roll han trodde att jag spelade. Hade det varit bättre?

Jag är ok. Inte mer. Inte mindre. Jag kan nästan tänka mig att leva utan att aldrig få vara i hans famn igen. Det är framsteg.

Men bilden bränner i mina ögonlock. Inte min. Inte min. Inte min. Han vet hur mycket jag älskade att han skickade kort på sig själv till mig. Han vet hur jäkla mycket det betydde för mig. ... Det känns onödigt elakt faktiskt. Men han menade det säkert inte så.

lördag 20 juni 2015

Abstinence

Det börjar bli dags att byta bokstav. Men jag kan inte bestämma mig för vilken. Just nu kan jag knappt koncentrera mig på något tillräckligt länge för att veta något alls.

Jag satte just känslan på vad som pågår inom mig i perspektiv.  Abstinens. Han var min drog. Jag måste hålla mina fingrar upptagna för att inte skriva till honom. Som igår. Igår vet jag inte vad sjutton jag gjorde. Värre blev det i alla fall. Hela mina kropp skriker efter min drog. Hans värme. Tryggheten jag fann i honom. Jag har lätt för att känna och kasta mig huvudstupa in i saker med passion. Jag är impulsiv och agerar på känsla. Det är en stor del i varför jag skapar mitt eget kaos.

Det är inte sunt. Jag vet. Jag är tydligen inte frisk i huvudet. Jag föll från en alldeles för hög höjd. Inget kunde stoppa mig. Men så ligger jag här blåslagen och skakar inombords. Jag vill ha min pappa. Men han finns inte mer.

Ashes

Fågel Fenix föds på nytt ur sin egen aska. Som om inget hänt. Ny, oförstörd. Fenix har alltid varit en viktig symbol för mig. Men jag grubblar från mitt mörka ställe, hålet som jag har grävt åt mig själv, jag grubblar och funderar 'varför?'. What's the point?

Jag har varit här förut. För många gånger. Jag har legat här i min säng och gråtit, förbannat mig själv för att jag lät mig falla. Varför lär jag mig aldrig?

Trodde jag verkligen att han skulle vilja ha mig, när ingen annan har det?

Jag har gjort det här för många gånger nu. Lurat mig själv. På något omöjligt sätt har jag fått mig själv att tro att det skulle vara annorlunda. Den här gången. Och den här gången.

Men nu? Jag vill ligga kvar i askan. Jag vill inte gå igenom det här igen. Men vad har jag då kvar? Vad ska jag göra med Liten? Varför ens skriva eller finnas kvar på DS? Just DS där han dessutom finns kvar. Kommer jag stå ut med att se hur han träffar någon annan? Jag mår så illa av bara tanken.

Jag kan inte slappna av. Jag kan inte sluta gråta tillräckligt länge för att somna och jag skulle verkligen behöva sova en stund så att jag klarar av att jobba i natt. Så fort jag sluter ögonen minns jag förra helgen. Jag var så lycklig!! Nu är allt, precis allt borta. Slut.

Fuck!!

Alive

Jag är mör och blå efter gårdagen. Vet inte varför jag alltid mår bra av att göra illa mig själv. Självdestruktiv. Sedan jag föddes. Det finns såklart en förklaring i kroppens kemi.

Jag gjorde inte illa mig med flit. Men en del av det roliga var att det gjorde så jävla ont. Jag är inte masochist. Jag tänder inte på smärta! Men på en partners våldsamma behandling. Det är fortfarande inte smärtan som jag längtar efter. Jag tycker till exempel att det gör fruktansvärt ont att få smisk. Det är känslan av gärningen, att det blir gjort mot mig, som jag längtar.

Jag ser alltid till att skada mig själv när jag mår dåligt. Jag har sedan länge lagt ned alla rakblad och knivar. Jag kan lyckas överraska mig själv med en dubbel örfil. Men det fungerar i regel bara en gång sedan blir jag medveten om vad jag gör och då dämpar jag omedvetet kraften.

Ett annat sätt är att förvägra mig själv mat. Jag har verkligen ett hat/kärlekförhållande till mat. Perioder då jag inte mår bra kan jag njuta av att ligga på rygg och bara känna alla ben som sticker ut. Eller att dra av mig tröjan och känna mina revben, peta in ett finger emellan, dra upp och ned som om jag spelade på en harpa. Jag kan också tvinga i mig mat, för att må illa.

Det är inte ofta jag försökt prata om det. Jag går aldrig för långt! De perioder när jag inte äter ser jag till att ta vitamin- och mineraltabletter. På något sätt vill jag ändå att det ska vara synligt. Men när jag har försökt prata om det med någon jag litat på, har jag inte direkt fått ett bra gensvar. Det gjorde mig ledsen. Vilket gjorde att jag åt ännu mindre. Egentligen hade väl det varit första ledtråden. Att han faktiskt inte brydde sig ... Det gjorde ont. Men jag jagar ju saker och människor som skadar mig. ...

Hur kan jag skriva om det, om det är något jag mest vill dölja? För att ingen av er som eventuellt läser detta vet vem jag är. Ju. Så enkelt är det.

Jag vet att jag som minst borde väga 47-48 kg, enligt bmi. Jag vet det för jag har flera gånger räknat ut det, och dagdrömt om hur det skulle kännas att till och med gå under den gränsen. Om någon då skulle se att jag kanske inte mådde bra. Jag har alltså 7-8 kilo att gå ned. För att komma dit. Det är inte omöjligt.

Jag vet att jag är sjuk i huvudet. Jag vet att jag är ordentligt skadad! Jag förstår att ingen vill ta ansvar för mig, hjälpa mig. Jag fattar att om det är det jag vill ha så måste jag söka hjälp.

Fast egentligen vill jag bara att Någon bryr sig ...

Idag slog det mig att mitt mest självdestruktiva beteende just nu är att jag vägrar släppa taget om någon som bevisligen inte vill ha mig. Hur skadar inte det mig? Och tycker jag inte att jag verkligen förtjänar det?

Jag skrev en gång, en början till något: Jag överlever. Det är allt jag någonsin har gjort. Överlevt. Aldrig levt.

Jag kanske kommer till den punkten. Där när jag inte bara guppar omkring i livets hav och fokuserar på att enbart hålla huvudet över ytan. Inte ta mig till land. Jag hoppas det.

fredag 19 juni 2015

Ask

Vad kan jag mer säga, än att jag har överlevt dagen?

Har jag druckit alkohol? Ja.
Har jag kontaktat honom? Ja.
Har jag berättat om min största rädsla? ... Ja.
Har han svarat? Nej.
Är jag orolig att han gör något äckligt med en ful och naken tant just nu? JA!
Tror jag att han någonsin kommer att älska mig? ... Nej.
Tror jag att han någonsin kommer att välja mig? Nej.
Tror jag att han någonsin kommer att vara min pappa igen? ... Nej ...

Kommer jag någonsin att komma över honom?  ... Nej.
Vill jag det? ... ?

Har jag berättat för någon att det är slut? Nej.
Är det oväntat? Nej.
Har mina närmsta haft svårigheter att förstå varför den underbra mannen skulle vara intresserad av lilla mig? Ja!!


Vill jag flyga på honom just nu?
Vill jag be och böna honom på mina bara knän att ta mig tillbaka?
Skulle jag ge vad som helst för det?

Ja!

</3

Always ...

Jag är rädd.

Jag finner mig själv vilja skriva till honom hela tiden. Jag har så mycket att berätta. Jag behöver hans synpunkter och råd. Jag behöver känna hans sol värma mig.

Det är nästan som om han vore död. Han finns inte för mig något mer. Och det gör ont. Den lilla flickan som var hans, darrar och snyftar. Sparkar och slår.

Vill. Ha. Min. Pappa. !!!

Det är inte meningen att ett sådant band ska brytas. Det skulle vara för alltid.

Det var jag som avslutade allt. Och stundtals hatar jag mig själv för det. Stundtals vill jag straffa mig själv för det. Jag vet inte om det var rätt val. Just nu känns det verkligen inte som det.

Hade jag kunnat leva med hans villkor? Hade det egentligen gjort mig något? Han vill inte ha ett förhållande. ... Det ville jag. Men vad hade varit skillnden? En pappa är en pappa är en pappa ... Han var min pappa. </3  Kommer någon någonsin kunna ta den platsen? Jag vill ju att han ska vara min pappa. Alltid! Kommer jag att kunna låta någon annan få ta den rollen?

Jag är rädd. Jag vill ha min pappa. Men ... han finns inte :'( </3

torsdag 18 juni 2015

Adore

Den lilla flickan vill bli gullad med. Sätt vackra rosetter i hennes hår, hjälp henne ta på sina söta små klänningar. Smek hennes kind och berätta för henne att hon är din finaste ägodel.

Håll henne i din famn och lova att hon alltid har en plats där när världen blir för stor och skrämmande. Pussa hennes panna och smek försiktigt bort hennes tårar när hon inte orkar vara stark.

Se till att hon alltid har sina gosedjur nära, kolla alltid att det inte finns monster under sängen. Stoppa om henne och önska att hon får drömma sött. Per telefon/skype/mess om hon inte är hos dig. Alltid.

Håll hennes hand när ni går över vägarna och berätta för henne att hon måste vara försiktig för att bilar är hårda och hon är mjuk. Var hennes beskyddare. Även när ni är åtskilda geografiskt.

Lek med henne. Kittla henne. Pussa hennes mage, axlar, kinder. Få henne att spinna som en liten kattunge. Älska henne. Alltid.

Åh, så jag önskar att min Lilla ville komma fram och leka igen. Men det dröjer nog inte allt för länge. Hon har gömt sig sedan det tog slut med Honom. Hon behöver också läka sina sår. Men nu ska hon få fria tyglar att utvecklas och aldrig igen ska hon kopplas ihop med någon vuxen. Hon är min, hon är jag. Även utan Caregiver kan hon finnas. 

Another

Vaknar, som igår, med honom i mitt huvud. Ett minne som snabbt förlöser den tomma smärtan. Hålet han efterlämnade i mig.

Jag ger mig själv tillåtelse att, bara idag, tänka på honom ur ett annat ljus. Jag ska låta sidorna som jag inte tyckte om, få all uppmärksamhet idag.

Under vår korta tid tillsammans såg jag honom i en hjältes sken. Allt han gjorde var perfekt, allt han sade var så rätt. De små detaljerna som inte överensstämde med den bilden blev undanknuffade till ett mörkt hörn. Men jag tänker plocka fram de delarna idag. Ge mig själv en mer hel bild av honom, en helt annan bild än den jag klamrat mig fast i fram till nu. Det kommer att hjälpa. Jag vet det.

Det är för den delen inte dåliga egenskaper, utan bara sådant som jag inte riktigt tyckte om. Egenskaper som inte överensstämde med mig, och det jag sökte i honom. 

onsdag 17 juni 2015

Awesome

Ett skratt. Första på flera dagar. Ett skratt som var befriande, värmande och levande. Och den minuten var det som att ingenting hemskt och jobbigt hade hänt. Det kändes hoppfullt!

Alone

Från min dagbok på DS

Jag har varit med om hjärtesorg tidigare. Jag har varit med längtan så stark att det känns som att min kropp på riktigt går sönder. Men det här. Det här är annorlunda. Han var min Pappa. Han var en sådan stor del av min vardag. Vi kände inte varandra en lång tid. Men allt kändes så rätt. För mig. Jag älskade att vara hans lilla. Att vara honom undergiven. Att ge mig själv till honom.

Jag vet att jag kommer att komma upp på mina ben igen. För jag har inget annat val. Men jag vet inte hur. Jag vet inte när.

Det är klart att jag skulle kunna jaga honom. Böna och be honom att ta mig tillbaka. Men till ingen nytta. Jag vet det. Jag har aldrig träffat en man så principfast, så bestämd. Och jag har aldrig tidigare givit vika så som jag gjorde med honom. Inte för att han krävde det, men för att jag ville det.

Att göra honom glad och nöjd med mig, sin lilla flicka, det var en drog. Att få vila i hans famn likaså.

Jag är tom. Det finns inget annat sätt att beskriva det jag känner, denna saknad efter honom. Tom men samtidigt denna smärta som river och sliter itu mig. Jag lurar mig själv till att tillfälligt glömma. Men alla små saker får mig genast att minnas med ett kraftigt slag mot mitt hjärta. Inga fler god morgon-mess. Bara den lilla saken ...

Jag gråter. Jag äter och andas glass. Jag gömmer mig under mitt täcke. Jag gör minimalt, bara viktiga saker. Jag försöker glömma hans leende, hans skratt, hans kyssar, hans doft. Jag försöker glömma hur hel han fick mig att känna mig. Att somna i hans famn. Den trygga, starka famnen. Jag försöker glömma hans genomträngande blick som fick mig att rodna. Jag försöker glömma mannen som under en kort intensiv period var Allt för mig.

Men jag saknar. Jag värker. Jag gråter och fattar knappt att han är borta. Jag kommer aldrig att vara i hans famn igen. Det är fan inte rättvist! Jag var så jävla lycklig ...

Det är inte hans fel. Jag vet det. Det kanske inte ens är mitt fel. Jag vet inte.