Visar inlägg med etikett ensam. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ensam. Visa alla inlägg

torsdag 2 juli 2015

Back to zero

Liten dum flicka gjorde det igen. Lät sig falla. Inte som förra gången. Det kommer aldrig att bli som med Honom. Men som en början till något. Han var fin. Han var snäll. Han var intressant och han fick mig att skratta. Att vara glad. Att plocka fram min Lilla. Han talade till henne, han lyckades locka fram henne från sitt gömställe. Det var ett misstag.

Han kom. Han lekte. Han åkte. Han är borta nu.

Jag känner mig så himla billig och äcklig. Varför lät jag honom göra sådant, som är vackert och rent, med mig? Som en riktig slampa. Som om det inte betydde något alls.

Varför trodde jag att det betydde något?

Att leva utan en pappa, att inte få tillhöra honom, vara Hans, vara den lilla flickan ... Det är för mig lika omöjligt som att leva utan syre. Just nu känns det som en förbannelse.

Jag vet inte längre. Jag litar inte på mitt omdöme. Jag kan inte hålla på och ge bort det mest ömtåliga jag har, gång på gång igen. Jag kan inte låta vem som helst få ta mig. Det skadar mig. Det betyder ju någonting för mig. Jag låter inte vem som helst röra vid mig. Fast nu känns det inte så.

Hur ska jag kunna veta att den som håller mig i sin famn, den som får klä av mig, använda mig ... Hur vet jag att den är På Riktigt? Jag vill känna mig hel igen. Jag vill ha min pappa ... Men han finns inte.