Visar inlägg med etikett ddlg. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ddlg. Visa alla inlägg

onsdag 21 oktober 2015

DD/lg pride day

Idag, 21/10-15 är det den första DD/lg pride-
dagen någonsin. Hipp hipp ... ^^

Colour III

När Pappa ger mig rosor ♡ 13/10-15

Lite andra fina färger fick jag också. Ett litet blåöga t o m av en örfil som kom lite högt. Hoppsan!

Fast än så länge har Pappa inte lyckats ge mig en regnbågsfärgad rumpa. -.^

fredag 2 oktober 2015

Cure

Jag har varit en riktigt dålig liten bloggerska ett tag. Skärpning Ninja *lyfter upp sig i kragen* Så!

Kanske blir det bättre ordning nu. Jag har hittat motivation, ny kraft. ^^ För något alldeles magiskt har hänt!

Jag har en Pappa ... ^^

onsdag 23 september 2015

Bow down

Jag fick mitt första fanmail idag -.^ Väldigt fint. Samtidigt som det bestämt konstaterade att jag var alldeles för dålig på att uppdatera lilla bloggen här.

Ja. Så är det ju.

Sommaren har varit minst sagt händelserik. Tyvärr har det inte bara varit roliga och spännande äventyr.

Men jag skuttare vidare och ser om jag hamnar i min pappas famn så småningom. Det är inte bråttom. Inte nu längre. Nästa gång ska det vara på riktigt.

Smått och gott. Sött och fint. Rosetter som är Litens
favorit och pappa/dotter-smycken ^.^

måndag 24 augusti 2015

Babygirl want!

It's not too early to start a list for Santa.
 P.s. I'm both naughty and nice.
I promise! =(-.^)= Meeow!

tisdag 14 juli 2015

Belong

I dream of belonging. Being His, completely, body, mind and soul. Feeling free within His embrace, finding strength in His grip around my neck. Surrender to His wishes, kneeling before Him. Knowing He will always be right there with me, how ever far away I've gone. Finding home, in Daddy's arms. Finding love where I belong.

But until then ... 





Tack Z. Jag läser dina ord och låtsas att de är mina, om och om igen. Tills de är mina. Du är en sådan fin vän! ♡

lördag 11 juli 2015

Be naughty: play

(Min första lilla sexnovell. Reviderad. Ageplay. 18 +)

Smack!

Den lilla flickan kved i sin kudde. Ljudet var nästan värre än känslan.

Smack!

 - Hmhmmhm, grät hon mot kudden. Men pappa var inte klar med bestraffningen än på länge. Hon hade ju varit olydig idag, fast hon visste vad som skulle hända om pappa fick reda på det. Hon låg nu och skämdes, och ångrade sig. Den lilla flickan önskade att hon kunde be om ursäkt men visste att det var för sent. Pappa backar aldrig.

Smack!

Det hade ju varit så lockande att ta den där chokladkakan som låg kvarglömd i skafferiet. Som hon i alla fall trodde var glömd av pappan. Den hade ju legat där så länge, sedan helgen. Det var hela, hon räknade tyst på fingrarna när hon stod i det nedsläckta köket, barfota och i den enda sortens nattlinne pappa tillät - kort och tunt, det var ju hela en, två, tre dagar sedan. Hon log stort och i en modig rörelse plockade hon snabbt till sig sötsaken. Flickan kunde inte vänta utan öppnade den med ett ryck och tog en stor tugga. - Mmmm ...

 - Vad tror du att du håller på med? hördes pappas bestämda röst bakom flickan och i samma stund tändes taklampan. Den lilla frös i sitt tuggande när den stora med långsamma, utdraget och jobbigt långsamma, steg närmades sig bakom henne. Hon kände att hn stod alldeles bakom henne, hans andedräkt i hennes hår. Plötsligt tog han ett hårt tag om flickans nacke med sin starka hand och i en rörelse tvingade han sin lilla dotter att vända sig om mot honom. Han vinklade hennes huvud så att han kunde se sin olydiga dotter i ansiktet. Han suckade djupt när han tittade på den lilla flickan, naken så när som på ett litet, tunt nattlinne. Alldeles för litet och urtvättat. Men han älskade att se henne i det. Och så trosorna ... Han avskydde när hon täckte sig för honom.

- Gapa. Flickan ruskade på huvudet med blicken sänkt i golvet. - Jo mitt hjärta, gapa nu och visa pappa att du inte har varit en stygg flicka. Ännu mer ruskande på den lillas huvud, de två tofsarna flög från ena sidan till den andra om och om igen och hennes små knän började att skaka. Precis som hon visste att han skulle, tog pappa ett tag med vänster hand om hennes käke och lyckades öppna hennes mun. Halvt tuggad och smält choklad föll ned på golvet. Innan hon han blinka hade pappans starka arm tvingat ned henne på golvet med ansiktet bara några centimeter från flickans förlorade godisskatt. - Och vad är det där? Den unga dottern svarade inte och pappan väntade inte länge innan han lyfte upp henne, släppte taget om hennes nu ömma nacke och beordrade hennes till sitt rum. - Ta av dig trosorna och lägg dig på mage på din säng. Så ligger du blickstilla tills pappa kommer!  På darrande ben skyndade hon upp och vågade inget annat än att lyda pappas ord.

Han stod länge bakom sin unga flicka och tittade, hur hon försökte ligga stilla trots att den lilla kroppen skakade av gråten hon grät i sin kudde. Han tittade på sin dotters vackra babyrumpa, så len och vacker. Han drog in ett långt andetag av välbehag och skred till verket.

Smack!

...

Smack, smack, smack!

Pappan var nöjd nu när flickans lilla rumpa lyste av rött och lila. Så han lade sig bredvid den lilla och drog in henne i sin famn, han kramade henne mjukt och kysste hela hennes ansikte, speciellt noga över hennes rödgråtna ögon. - Såja, min lilla docka. Vad duktig du var! Han tittade på henne med ett stort leende som hon efter en liten stund besvarade. Han höll henne i sin famn och pratade så där mjukt och fint med henne.

- Lägg dig på rygg nu prinsessan. Dottern lydde utan tvekan. Hon behövde  inte bli tillsagd att sära på benen, hon visste mycket väl vad pappa skulle göra med henne nu. Belöning, tänkte hon och sken upp.

När han trängde in i sin flicka svällde hans pappahjärta över av stolthet när han kände hur duktig hans lilla dotter blivit på att ta hans stora kuk.  - Pappas lilla fina knulldocka ... viskade han i hennes öra. Han slöt sina ögon och njöt av känslan, att ta det som var hans. - Pappa ska komma i dig prinsessan. Visst vill du det? Hon nickade i hans bröstkorg. Hon gnydde och visste att hon skulle komma snart hon med.

De kysstes länge och flickan fick vila sitt huvud på pappas arm. Han tittade på henne där hon låg med slutna ögon och rosiga kinder, tänkte på hur fin hans lilla flicka var. Hur underbart det kändes att få vara med henne. Och hur duktigt hon hade gått in i hans fälla.

lördag 4 juli 2015

Bad little



Suck!! Så tråkigt det är att vara en olydig liten flicka utan en pappa ... 

torsdag 2 juli 2015

Blessed

Min lilla värld går upp och ned i en väldig fart just nu. Som den mest läskiga och vilda berg- och dalbana. Men jag är lyckligt välsignad med underbara och fina vänner i den här världen. Vänner som dämpar fallet och plåstrar om. Jag önskar att jag någon gång kan återgälda dem för allt.

Det som gör mig extra glad idag är att jag äntligen nått till ett avslut på min första Dd/lg-relation. Jag har insett att vi inte är för varandra det som vi respektive söker. Men att han finns här för mig, fortfarande. Jag är glad att jag har fått lära känna honom. Och jag är glad att han har hjälpt mig att förstå. Det känns som om en stor tyngd lyfts av mitt bröst och jag andas lättare, friare, nu. Det är över. Jag släpper taget. 

Idag återhämtar jag mig. Idag skämmer jag bort mig själv och min Lilla. Jag har köpt tröstsaker. Till mig. Till Liten. ^.^ 


Ha en det fint. Kram / Ninja 

Back to zero

Liten dum flicka gjorde det igen. Lät sig falla. Inte som förra gången. Det kommer aldrig att bli som med Honom. Men som en början till något. Han var fin. Han var snäll. Han var intressant och han fick mig att skratta. Att vara glad. Att plocka fram min Lilla. Han talade till henne, han lyckades locka fram henne från sitt gömställe. Det var ett misstag.

Han kom. Han lekte. Han åkte. Han är borta nu.

Jag känner mig så himla billig och äcklig. Varför lät jag honom göra sådant, som är vackert och rent, med mig? Som en riktig slampa. Som om det inte betydde något alls.

Varför trodde jag att det betydde något?

Att leva utan en pappa, att inte få tillhöra honom, vara Hans, vara den lilla flickan ... Det är för mig lika omöjligt som att leva utan syre. Just nu känns det som en förbannelse.

Jag vet inte längre. Jag litar inte på mitt omdöme. Jag kan inte hålla på och ge bort det mest ömtåliga jag har, gång på gång igen. Jag kan inte låta vem som helst få ta mig. Det skadar mig. Det betyder ju någonting för mig. Jag låter inte vem som helst röra vid mig. Fast nu känns det inte så.

Hur ska jag kunna veta att den som håller mig i sin famn, den som får klä av mig, använda mig ... Hur vet jag att den är På Riktigt? Jag vill känna mig hel igen. Jag vill ha min pappa ... Men han finns inte.

söndag 28 juni 2015

Blow jobs

Som liten Ninja tycker om:

☆ Blåsa på maskrosor
☆ Blåsa såpbubblor (och jaga bubblornaaaaa!)
☆ Blåsa ut sin drakeld
☆ Blåsa i kissekatternas päls (för att busa!)
...

Och just det!
☆ När Pappa tvingar in sin stora kuk i min lilla prinsessmun. Mums! ^.^


fredag 26 juni 2015

Baby talk

Pappa jag är så kåt, kooooom nuuuuu *vickar lilla rumpan / väntar på respons / vickar lite till* ... Pappa har du sett vilka söta trosor jag har på mig? *drar upp kjolen* ^^


Break

Jag tror att man kan se ett samband mellan mitt (väl)mående och hur ofta jag uppdaterar bloggen. Det var några dagar sedan nu, tolka det som du vill ... -.^

Känslan ... ^^

Ha en underbar fredag, I know I will ^^ 
 Kram, Ninja


tisdag 23 juni 2015

Baby

It's the end of an era. She's creeping, crawling, skipping and bouncing out of her hiding place. Wiiihooo! ^.^

Yes, please!

måndag 22 juni 2015

Abort

Det finns ungefär lika många olika sorter Daddy Doms som det finns glassorter och om man är ny Little (som jag) kan man behöva smaka sig fram till sin favorit. Med 'smaka' menar jag såklart att utforska alternativen teoretiskt. Gör inte som jag gjorde, låt Ninja vara ditt varnande exempel, och kasta dig i armarna på den första Dd som faller dig i smaken.

Trots att det finns många olika smaker på Daddys så kan vi ändå dela upp dessa i två subgrupper: 1. Daddys som vill ta hand om Hela flickan, kroppsligt och själsligt. 2. Daddys som vill ta hand om flickan endast kroppsligt. 1 = förhållande eller motsvarande enligt överenskommelse 2 = lekkamrater.  Subgrupp 2 kan även benämnas som 'fake Daddys'. 

Om du är en riktig Little, så som jag, så vill du nog akta dig för 2:orna. De kommer att ge dig en underbar upplevelse men de kan inte tillfredsställa alla dina behov. Denna grupp är mer lämpade för Ageplay, det kan råda viss förvirring kring begreppen ibland. Lite snabbt: att vara Little är att Vara Liten. Att ageplaya är att Låtsas vara liten (eller stor).

Förutom att ställa frågor till din tilltänkta Daddy (vilket jag självklart gjorde) föreslår jag att du också rådfrågar andra Littles (något jag gjorde för sent!)

Fundera igenom vad du vill ha. Läs bloggar/tumblr's. Hitta en grupp med andra små (på DS gruppen 'Littles') och diskutera. Om han Inte passar vad du söker, abort the plan! Var också medveten om att fake Daddys kan säga och skriva precis vad du vill höra och läsa. Gå långsamt och försiktigt fram!

Läs exempelvis det här och här och här ooooch här 

Viktigast av allt, ta hand om dig själv och ge inte bort den mest värdefulla av alla gåvor (dig själv) till någon som inte förtjänar det!

Kram, Ninja

Actually

Jag skriver som mest, när jag behöver det som mest. När jag är förtvivlad, förlorad, förbannad, förvirrad ... Men det ger ingen rättvis bild.

Jag tror att jag kommer att klara mig. Jag tror att jag kan gå vidare. Jag tror att jag kan våga hoppas igen. Låta mig falla igen.

Jag tror att jag kan börja sätta allt i perspektiv. Det var ju trots allt inte jordens undergång. Jag tror att jag kan se hela bilden, eller större delar av den. Jag förtjänar att bli älskad och åtrådd. Jag är värd någon som vill ha Mig. 

Jag tror att min riktiga Dd finns och längtar och letar lika mycket efter sin flicka som jag gör efter honom. Jag vågar tro. 

På sann kärlek. Inte perfekt och inte felfri. Men så innerlig från båda att det alltid finns ett sätt, en lösning, en bro. ^.^

söndag 21 juni 2015

Apparently

... Tolkar vi saker, som exempelvis detta, helt olika. Ja jag grubblar, jag nöter och driver mig själv till vansinne.



Fuck!! Focus baby!! Handla, fixa, jobba. 

Alright

Frågar om han kan skicka mina saker till mig nästa vecka. Han svarar med en selfie. Varför?

Tidigare hade det betytt mycket för mig. Jag hade myst och spunnit som en kattunge "miiiin snyggingpappa!". Men nu?

Jag blir bara irriterad! Varför var det nödvändigt?

Han säger att han är min vän och jag uppskattar det. Men jag klarar inte av det. Jag vill ha mina saker. Så att vi inte har något ofärdigt mellan oss. Så att jag kan vända blad. Om än motvilligt. Inser att jag inte har någonting hos honom att hämta. Det gör ont. Men det är. Jag kan inte förändra något.

Men om jag kunde gå tillbaka i tiden. Om jag inte skulle ha reagerat på hur han i förbifarten nämnde att han inte ville ha ett förhållande alls, med någon ... Om han aldrig hade sagt det. Om inte ... Skulle jag sitta här och tro att jag var lycklig? Fortfarande invaggad i falsk tro att han faktiskt var kär i mig och inte den roll han trodde att jag spelade. Hade det varit bättre?

Jag är ok. Inte mer. Inte mindre. Jag kan nästan tänka mig att leva utan att aldrig få vara i hans famn igen. Det är framsteg.

Men bilden bränner i mina ögonlock. Inte min. Inte min. Inte min. Han vet hur mycket jag älskade att han skickade kort på sig själv till mig. Han vet hur jäkla mycket det betydde för mig. ... Det känns onödigt elakt faktiskt. Men han menade det säkert inte så.

lördag 20 juni 2015

Abstinence

Det börjar bli dags att byta bokstav. Men jag kan inte bestämma mig för vilken. Just nu kan jag knappt koncentrera mig på något tillräckligt länge för att veta något alls.

Jag satte just känslan på vad som pågår inom mig i perspektiv.  Abstinens. Han var min drog. Jag måste hålla mina fingrar upptagna för att inte skriva till honom. Som igår. Igår vet jag inte vad sjutton jag gjorde. Värre blev det i alla fall. Hela mina kropp skriker efter min drog. Hans värme. Tryggheten jag fann i honom. Jag har lätt för att känna och kasta mig huvudstupa in i saker med passion. Jag är impulsiv och agerar på känsla. Det är en stor del i varför jag skapar mitt eget kaos.

Det är inte sunt. Jag vet. Jag är tydligen inte frisk i huvudet. Jag föll från en alldeles för hög höjd. Inget kunde stoppa mig. Men så ligger jag här blåslagen och skakar inombords. Jag vill ha min pappa. Men han finns inte mer.

Ashes

Fågel Fenix föds på nytt ur sin egen aska. Som om inget hänt. Ny, oförstörd. Fenix har alltid varit en viktig symbol för mig. Men jag grubblar från mitt mörka ställe, hålet som jag har grävt åt mig själv, jag grubblar och funderar 'varför?'. What's the point?

Jag har varit här förut. För många gånger. Jag har legat här i min säng och gråtit, förbannat mig själv för att jag lät mig falla. Varför lär jag mig aldrig?

Trodde jag verkligen att han skulle vilja ha mig, när ingen annan har det?

Jag har gjort det här för många gånger nu. Lurat mig själv. På något omöjligt sätt har jag fått mig själv att tro att det skulle vara annorlunda. Den här gången. Och den här gången.

Men nu? Jag vill ligga kvar i askan. Jag vill inte gå igenom det här igen. Men vad har jag då kvar? Vad ska jag göra med Liten? Varför ens skriva eller finnas kvar på DS? Just DS där han dessutom finns kvar. Kommer jag stå ut med att se hur han träffar någon annan? Jag mår så illa av bara tanken.

Jag kan inte slappna av. Jag kan inte sluta gråta tillräckligt länge för att somna och jag skulle verkligen behöva sova en stund så att jag klarar av att jobba i natt. Så fort jag sluter ögonen minns jag förra helgen. Jag var så lycklig!! Nu är allt, precis allt borta. Slut.

Fuck!!