Det börjar bli dags att byta bokstav. Men jag kan inte bestämma mig för vilken. Just nu kan jag knappt koncentrera mig på något tillräckligt länge för att veta något alls.
Jag satte just känslan på vad som pågår inom mig i perspektiv. Abstinens. Han var min drog. Jag måste hålla mina fingrar upptagna för att inte skriva till honom. Som igår. Igår vet jag inte vad sjutton jag gjorde. Värre blev det i alla fall. Hela mina kropp skriker efter min drog. Hans värme. Tryggheten jag fann i honom. Jag har lätt för att känna och kasta mig huvudstupa in i saker med passion. Jag är impulsiv och agerar på känsla. Det är en stor del i varför jag skapar mitt eget kaos.
Det är inte sunt. Jag vet. Jag är tydligen inte frisk i huvudet. Jag föll från en alldeles för hög höjd. Inget kunde stoppa mig. Men så ligger jag här blåslagen och skakar inombords. Jag vill ha min pappa. Men han finns inte mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar