onsdag 17 juni 2015

Alone

Från min dagbok på DS

Jag har varit med om hjärtesorg tidigare. Jag har varit med längtan så stark att det känns som att min kropp på riktigt går sönder. Men det här. Det här är annorlunda. Han var min Pappa. Han var en sådan stor del av min vardag. Vi kände inte varandra en lång tid. Men allt kändes så rätt. För mig. Jag älskade att vara hans lilla. Att vara honom undergiven. Att ge mig själv till honom.

Jag vet att jag kommer att komma upp på mina ben igen. För jag har inget annat val. Men jag vet inte hur. Jag vet inte när.

Det är klart att jag skulle kunna jaga honom. Böna och be honom att ta mig tillbaka. Men till ingen nytta. Jag vet det. Jag har aldrig träffat en man så principfast, så bestämd. Och jag har aldrig tidigare givit vika så som jag gjorde med honom. Inte för att han krävde det, men för att jag ville det.

Att göra honom glad och nöjd med mig, sin lilla flicka, det var en drog. Att få vila i hans famn likaså.

Jag är tom. Det finns inget annat sätt att beskriva det jag känner, denna saknad efter honom. Tom men samtidigt denna smärta som river och sliter itu mig. Jag lurar mig själv till att tillfälligt glömma. Men alla små saker får mig genast att minnas med ett kraftigt slag mot mitt hjärta. Inga fler god morgon-mess. Bara den lilla saken ...

Jag gråter. Jag äter och andas glass. Jag gömmer mig under mitt täcke. Jag gör minimalt, bara viktiga saker. Jag försöker glömma hans leende, hans skratt, hans kyssar, hans doft. Jag försöker glömma hur hel han fick mig att känna mig. Att somna i hans famn. Den trygga, starka famnen. Jag försöker glömma hans genomträngande blick som fick mig att rodna. Jag försöker glömma mannen som under en kort intensiv period var Allt för mig.

Men jag saknar. Jag värker. Jag gråter och fattar knappt att han är borta. Jag kommer aldrig att vara i hans famn igen. Det är fan inte rättvist! Jag var så jävla lycklig ...

Det är inte hans fel. Jag vet det. Det kanske inte ens är mitt fel. Jag vet inte.

1 kommentar:

  1. Sötaste finaste. Finns en pappa här som förlorat sin dotter.

    SvaraRadera